Sommar!

Det blir inte mycket bloggade för min del denna underbara sommar. Man kan undra var alla dagar tar vägen, men på något konstigt sätt så bara de försvinner utan att jag riktigt hinner med. Gårdagen tog jag och barncyckeln ner till stranden för att ta oss ett dopp i det blå. Mormor mötte upp och vi fick ett par underbara timmar med bad. Vattnet var jumet och vi bara njöt. Cyckel turen hem gick inte enligt plnerna då cyckelkärran behagade att gå sönder. Tur att man har släkt och vänner som ställer upp. Inom ett par minuter så kom hjälpen och jag, barnen, cyckeln och cyckelkärran var hemma. Tack tusen för den hjälpen. I vanliga fall så brukar jag kunna be min hjälpsamma och underbara man om hjälp men eftersom han just denna veckan befinner sig på resande fot så får jag klara utan hans hjälp.
I gårkväll åskade det hemma hos oss. Jag och min stora kärlek var vakna när det började och fick se detta skådespel på himlen. Men det var med stor respekt som jag tittade och lysnade. Var glad att det inte kom över oss för då känner man sig liten och det är inte så roligt att vara ensam hemma i de lägena. Sen var det omöjligt att somna för tusen frågor haglade från en uppspelt kärlek som var övetrött och full av förundran över hur detta skådespel kunde utspela sig och VARFÖR? När hon nästan somnat vaknade den lilla som inte alls ville somna om. Så då blev det yterligare två timmar som spenderades vakna innan den smått trötta mamman fick nog och lyfte över lillan till sin säng med välling. Sen infan sig nattron i vårat hem.

I dag har mina kärlekar fått besök av sina söta små kompisar. Så roligt när de leker så bra. Och jag fick också min beskärade del av sällskap. Tack så mycket!