Fredag fredag fredag...Känns så bra. Kvällen har inga stora planer. Komma hem och hoppa i mysbrallor:-) Det ska bli skönt. I går tränade jag på soprtlife för första gången. Nu så kommer jag bo där:-) Eller nja kanske inte men tanken är nog två tre gånger veckan. Så söndagens zumba är redan bokad. Är lycklig ägare av ett årskort på sportlife så då ska det också användas. Tanken är att vara någorlunda i form till augusti då min syster gifter sig. Jag hoppas hoppas att inget kommer att ställa till det för mig i mina planer. Håller alla tummar och tår att det ska lyckas.

När jag var yngre fanns aldrig den tanken att något kunde ställa till det. Har jag bestämt mig så var det bara att köra. Men numera finns det ett ja det gör vi MEN MEN... jag känner att det finns inget riktigt driv i mig. Kan ju undra var det har tagit vägen. Jag tror att det har hänt för många gånger att det har gått i stöpen på grund av omständigheter som inte jag kan påverka eller ja allt handlar om prioriteringar och visst där kan jag vallt bort träning.

• Min man är bortrest
• Barnen är sjuka
• Jag är sjuk
• Min man är sjuk
• Mycket på jobbet
• Mycket på min mans jobb
• Andra aktiviteter måste gå före
• Renovering av hus

Ja listan kan bli lång. Förr var det bara om jag var sjuk som det drabbade mig. (Förövrigt var jag inte så ofta sjuk då som när man får små söta dagisbarn som drar hem mycket fint)
Mycket på jobbet spelade oftast ingen roll eftersom man kan återhämta sig på nätterna. Mycket på min mans jobb var ju bara bra för då kan man träna när han ändå inte är hemma. Nu förtiden är det tvärtom. Är han inte hemma= ingen som är hemma med barnen och jag måste stanna hemma. Samma sak om han är bortrest. Provade att skaffa barnvakt i våras när han var borta. Men det blir inget med det. Funkar en gång eller två men det blir ett stort projekt för alla som är inblandade. Innan barnen fanns inte så många hinder.

Men nu känner jag att denna gång vill jag göra detta fullt ut för att må bra. MEN MEN det finns en viss oro att det ska ställas in