Våran nya bil är en automat Att köra den påminner mig om min morfar. Kanske inte den första tanken alla får, men för mig är automat förknippad med morfar.
I början när jag hade tagit körkort fick jag den stora äran att få börja köra morfars bil och det är en riktig ära (Inte alla har fått göra det) så var det noggrann genom gång av hur en automat kördes. Han litade inte riktigt på att jag klarade det eftersom jag kört växellåda på alla andra bilar. Varje gång satt han nervöst brevid och talade om noggrant hur jag skulle göra steg för steg. Det gällde att planera sin körning när man körde med honom. Han hade falkögon och en stor misstro till att någon annan körde. Men jag vann hans gillande vad det gäller körningen och vi har varit på många roliga utflykter tillsammans i hans gröna V40 Volvo. Så när jag nu sätter mig i min egna bil med automat kommer många härliga minnen till mig och jag kan nästan höra honom hur han instruerar mig i hur jag lägger i backen ställer in stolen, parkerar och lägger i driven. För trots att det blev många utflykter tillsammans så var det nästan varje gång som han visade mig. Det var väl hans oro att släppa kontrollen att låta någon annan köra som visade sig. Men jag fick många gånger beröm också. Du kör så bra, det känns tryggt med dig vid ratten. Och det var ord som var roliga att höra. Morfar sa alltid att ett körkort innebär inte att du kan köra utan bara att man får lov att övningsköra på egen hand! Så sant som det är sagt, så borde fler tänka. Min mamma förmanar mig nu och säger bara för att du kör en säker bil med bra vinterdäck osv innebär inte det att du inte ska köra försiktigt och hon har också en poäng där.
Jag skriver om morfar i dåtid som om han inte längre lever, men det gör han fast kanske inte så som han en gång har gjort. Han är inte alltid med oss när vi pratar och han förstår inte alltid vad vi vill. Han har gått in i sin egna lilla värld där vi inte längre får plats. I bland kommer han ut och hans gamla jag skiner igenom. De stunderna är så underbara. Jag och min syster har haft en otrolig tur som har fått lära känna denna underbara person som har haft så mycket att lära oss. Alltid med glimten i ögat och ett stort hjärta. Ett tag efter att han blev änkeman så började han att steka pannkakor i gång i veckan till min syster, mig och min mamma. De var de bästa pannkakorna vi visste och än i dag står hans pannkaksrecept i min kokbok under namnet morfars pannkakor. De var goda och veckans höjdpunkt.
Det är inte alltid som man vet exakt hur mycket en person betyder för en innan det är försent, så därför blir jag så glad när så små saker som att köra bil påminner om en person som man har kär.
Det är med stor Kärlek i hjärtat som jag tänker på dig Morfar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar