Sjukstuga!

Här har det varit sjukstuga i ett par dagar! Idéer på vad det kan vara har haglat! Men idag var vi hos vår goa läkare som verkligen är super. Han tog sig tid och gjorde allt grundligt. Ett stick i fingret blev det och det gick så mycket bättre än förväntat, mitt mammahjärta sväller av stolthet. (Glömmer att hon inte ville gapa och visa munnen längre än 2 sek, men varför hänga upp sig på så små bagateller? Idag fokuserar jag bara på det bra:)) Domen blev virusinfektion som naturligtvis har ett avancerat namn. Helt enkelt en kraftig förkylning som satt sig i munnen och orsakat stor smärta på mitt lilla troll i munnen. Hon har inte ätit sen i lördags. natten som var till i dag var som de tidigare nätterna inte rolig:( Stor smärta som kommer och går hela natten.Trots alvedon och någon receptfri salva i munnen. Då fick min man nog och sa att nu går du till doktorn i morgon för så här ska det inte vara. Men efter att ha varit där kom febern tillbaka och hon har varit totalt utslagen. somnat i mitt knä två gånger. Det har bara hänt typ 3 gånger tidigare i hennes liv. Hon kommer bara inte till ro så hon klarar av det, men i dag har hon somnat av total utmattning. Lilla skruttan. Men efter att ha sovit middag mellan 17-19 så vaknade hon som en piggare tjej än på flera dagar och det onda i munnen tyck ha gett med sig:) Yes!! Nu hoppas vi på en bra dag i morgon där hon börjar att äta igen och får upp energin så är vi tillbaka på banan. Skönt, för det finns inget som gör så ont i ett mammahjärta som när ens barn lider:(

I morgon ska våran läkare ringa och höra hur natten har varit och om hon har repat sig, annars så skulle vi få en remis in till ett större sjukhus. Det kallar jag att bry sig och att ta ansvar.
Att bli tagen på allvar när man är orolig som mamma är en sånn stor lättnad. Oftast möts man av ett visst förakt med att man bara är en hysterisk mamma som springer ner dörrarna på sjukvården. Den känslan ogillar jag skarpt!

Nu ska jag gå och lägga mig. Är riktigt sliten efter dessa mer vakna nätterna än annars plus att ett sjukt barn kräver så mycket av en när de är vakna också. Mitt stora troll har fått visa stort tålamod till sin lillasyster vilket hon har klarat galant. Så stolt över henne. Men nu känner jag att hon måste få komma ut och träffa kompisar. Inte lätt att vara alla till lags. Får se vad jag kan hitta på för henne.

Som vanlig går jag till sängs med hoppet att få sova en HEL natt. Men vad är det man säger: Hoppet är det sista som överger en:) Men i dag har jag en bra känsla. Tror att hon börjar friskna till och kommer att behöva sova igen vad hon har missat de andra nätterna. Eller vad tror ni? I morgon vet vi